lost myself and I am nowhere to be found

Kvällen igår började bra, hade det riktigt trevligt ett tag. Men den slutade inte alls lika bra. Ibland orkar man bara inte längre. Något som man har gått och burit på hur länge som helst och mått dåligt över i evigheter, något sånt gör tillslut att hela livet rasar. När det byggs på massa småsaker hela tiden och allt bara blir värre, det är då man egentligen undrar vad meningen med livet är.

det är då man är så glad att man har den där vännen, hon som alltid finns där, hon som är bäst.